En organisation och ett samarbete är just så starkt som medlemmarna gör det till. Det gäller allt från Förenta Nationerna till Frikyrklig Samverkan. Det betyder också att när vi kritiserar och kommenterar en organisation vi är med i så gäller kritiken och kommentarerna också oss själva.
FS hade ett tufft år 2011 med omställningar i personalen, stadgeprocess och mycket annat. År 2012 inleddes därför med vissa förväntningar på hur arbetet skulle fortsätta. Som ordförande är jag mycket glad över samfundsledarnas initiativ att diskutera aktuella frågor mera informellt. Redan under den första samfundsledarträffen kunde vi konstatera att behovet av ett förbehållslöst samtal där vi också lär oss utveckla en tydlighet i kommunikationen.
FS:s stora bit är biståndsarbetet. Där har organisationen utvecklat en professionalitet och fått kunskaper som gör att vi har både utrikesministeriets och medlemssamfundens förtroende. Men FS har redan och kan få andra viktiga uppdrag från medlemssamfunden. Ett uppdrag kunde vara att mera aktivt finnas med i samhällsdiskussionen och ge röst åt det frikyrkliga engagemanget, både lokalt och internationellt.
FS systerorganisation Finska frikyrkorådet (SVKN) har utarbetat en strategi för de kommande åren där man betonar organisationens betydelse som intressebevakare i kyrka-statfrågor. SVKN:s finansierar sin verksamhet genom att medlemssamfunden betalar sina statsbidrag till den gemensamma organisationen. Kanske kunde det vara en modell också för FS?
Frågan är hur mycket medlemssamfunden vill satsa på den gemensamma organisationen och vad de vill få ut av samarbetet. Hur vill medlemssamfunden utforma FS verksamhet och strategi för de kommande åren?
Jani