Jag sitter i panelen i Europahuset på Malmgatan och diskuterar religioner och Europa. För en stund sen har Katharina von Schnurbein från Europeiska kommissionen hållit huvudanförandet och vi i panelen kommenterat hennes tal. Goda och intressanta inlägg om religionsfrihetens betydelse, att EU också förvaltar andliga värden, och om EU:s intresse att diskutera med religioner och andra livsåskådningar. Det är dags för publiken ställa frågor. En dam begär ordet.
”När ska kyrkorna sluta hjärntvätta människor med religion, när ska den religiösa sammansvärjningen och den kyrkliga maktkorruptionen äntligen avslöjas”. Det var min tidigare bänkgranne.
Vi hade samtalat litet strax innan seminariet inleddes. Jag hade fått mig till livs en komprimering av alla fördomar och konspirationsteorier om religionens (främst den kristna kyrkans) maktinfiltration på alla nivåer genom historien. Allt från att kyrkan för fram ovetenskapliga trosföreställningar och lögner till beskyllningar om att kyrka och religion är skuld till allt ont. Det var som värsta smörjan från något anti-religiöst hommaforums webbsidor.
”Sanningen, den vetenskapliga sanningen, är det vi måste tro på”, hade damen hävdat. ”Religion är roten till det onda. Vidskepelse och religion hör inte till den moderna världen” När jag då hänvisade till en färsk vetenskaplig avhandling om att bara en bråkdel av alla krig i historien haft direkt religiösa orsaker stod sanningen och vetenskapen inte längre högt i kurs.
Publiken var skakad men sansad på finländskt sätt. Det här var inte vad vi hade kommit hit för att diskutera, men alla ska få säga sitt. Ändå. Hur diskuterar man religioner i Europa med människor som helst skulle förbjuda all religion?
Nåja, de rutinerade panelisterna svarade sakligt och förde upp diskussionen till den förväntade nivån. Publiken hämtade sig sakteliga från det oväntade retoriska övergreppet och diskussionen återgick till sin förväntade nivå.
Nu efteråt. Några reflektioner: Många har tillägnat sig den anti-religiösa propagandan (historiska fakta parad med halvsanningar och direkta lögner) som florerar nuförtiden. Kyrka och religion uppfattas fortfarande som en maktfaktor ur det förgångna. Ett dialogforum om europeiska värden med kristna och andra livsåskådningar inkluderande ateister är knappast möjligt hos oss så länge den ateistiska retoriken inte når upp till en saklig nivå.
Men uppdraget för kyrkan och alla kristna kvarstår: att i ord och handling vittna om Guds kärlek genom Jesus Kristus. Allt annat är sekundärt. Viktigt, men sekundärt.
Jani