För några år sedan fick jag ett telefonsamtal från en banktjänsteman som förvaltade ett dödsbo. Personen ville få uppgifter om en avliden medlem i vår församling. Till saken hör att jag inte kände till att vår medlem hade avlidit, att telefonsamtalet samtidigt var ett dödsbud. Efteråt framförde jag församlingens deltagande till de anhöriga, som hörde till ett annat kyrkosamfund, och beklagade att ingen från den avlidnes hemförsamling haft möjlighet att delta i begravningen då vi inte hade fått veta om dödsfallet. Detta hade kanske inte hänt om det funnits klara anvisningar om hur begravningsförrättare, församlingar och anhöriga ska gå tillväga vid begravningar då den avlidne varit medlem i flera församlingar, eller där de anhöriga tillhört ett annat samfund eller inget samfund alls.
Nu har Ekumeniska Rådets styrelse godkänt anvisningar om ekumenisk begravningspraxis som kommer att vara till stor nytta för begravningsförrättare och anhöriga. Anvisningarna strävar efter att skapa tydlighet i hur församlingar och anhöriga kan och bör handla i dylika situationer. Oftast är det informationen till minoritetsförsamlingar som blir lidande då anhöriga eller begravningsförrättare kanske inte känt till eller högaktat den avlidnes övertygelse. Med information, öppenhet och samarbete kan onödiga friktioner undvikas i framtiden när församlingarna tar i bruk en ekumeniska begravningspraxis.
Jani Edström
- Vid en begravning skall den avlidnes åskådning och önskemål respekteras. (Begravningslagen, 1 kap, 2 §, 3 mom).
- Medlemskap i en kristen församling är ur ekumenisk synvinkel en tillräcklig grund för att definiera den avlidnes övertygelse och önskemål om på vilket sätt begravningen ska förrättas. För kristna är begravningsakten viktig både med tanke på den avlidne, de anhöriga och församlingen.
- Det är bra om begravningsförrättaren också kan ta hänsyn till begravningsgästernas åskådning.
- Ibland har den avlidne varit medlem i församlingen där begravningen förrättas och samtidigt varit med i en annan kristen gemenskap. I sådana fall är det viktigt att de båda församlingarna kan samarbeta. Om möjligt kan begravningsakten förrättas som ett samarbete mellan flera olika traditioner. Till gott samarbete hör att kristna församlingar ger varandra tillgång till sina utrymmen.
- Det är viktigt att följa den avlidnes önskan också då den avlidnes trosövertygelse känns främmande för de anhöriga. De anhöriga kan vid sidan av begravningsakten ordna en egen andakt eller motsvarande, vilket dock inte ersätter den egentliga begravningsakten.
- Ifall den avlidne inte har tillhört någon kristen församling, men de anhöriga ändå önskar en kristen begravning, är det viktigt att de anhöriga och församlingen diskuterar den avlidnes önskan och följer det berörda kyrkosamfundets principer.
- Det är bra att diskutera begravningsarrangemangen på förhand. Var och en kan formulera sin önskan och för sina anhöriga berätta hur man vill ha det.
- Ifall de anhöriga kommer överens om begravningsarrangemangen i någon annan församling än i den avlidnes hemförsamling är det viktigt att de i god tid före begravningen meddelar om dödsfallet och begravningsarrangemangen till den avlidnes hemförsamling eller religiösa samfund.
8 december 2014
Styrelsen för Ekumeniska Rådet i Finland
http://www.ekumenia.fi/data/liitteet/god_ekumenisk_begravningspraxis%281%29.pdf.