Det mångåriga biståndsprojekt på Filippinerna har förändrat många människor liv, läs i artikel om några rörande exempel. På öarna Leyte och Mindanao har vi kunnat hjälpa de lokala samarbetsorganisationerna att utvidga sina hjälpprogram till att nå ännu fler barn och unga. Hjälpprogrammen förverkligas genom modell-lantbruk, daghem och skola samt ledarutbildning.
Alfredo Sampan, 13 år gammal, är en av de många barn som blivit berörd av projektets matutdelning och förskola. Alfredo var allvarligt undernärd och kunde inte gå eller prata. Han var helt apatisk och okontaktbar. Han hade ingen social kontakt utanför familjen och hade förmodligen inte klarat livet om han inte fått hjälp av projektet. Hans undernäring under tidiga barndomsåren hade lett till svåra hjärnskador och han kunde inte gå till toaletten. Alfredos utvecklingsmål för sitt första skolår var att reagera på tilltal och kanske till och med kunna le. I slutet på första året så gick han på egna ben till skolan. Han log.
Han dansade och skrattade med sina klasskompisar. Idag är han på god väg att klara intagningsprovet till 1a klass och kan räkna till 100. Båda hans 2 yngre systrar har redan börjat grundskolan. Alla syskonen har uppnått normal vikt genom matutdelningen och har fått utbildning och hjälp att ta sig vidare till grundskolan eller förskolan.
Junior Gumba, 21 år gammal satt inlåst i en bur gjord av bambu. Han var smutsig och naken och hade förlorat muskulaturen i benen. Juniors pappa dog när han var liten och blev sedan övergiven av sin mamma. Under tonåren började han utveckla psykiska problem och självdestruktiva beteenden som att rymma och sitta på motorvägen med fara för sitt eget liv. Junior äldre bror hade själv barn att försörja och kunde inte hitta tid att övervaka sin bror. Det enda han kunde komma på vara att låsa in honom i en bur.
Idag får han hjälp med medicin och fungerar normalt och tanken är att han ska börja jobba med att producera organisk gödsel på projektets jordbruk.
Projektets sjuksyster Rachel Pugosa har uppsökt andra funktionshindrade och deras anhöriga och bjudit in dem till träffar. De organiserar sig i en kommitte som ska identifiera behoven och de lokala resurser och slutligen planera åtgärder. Gruppen består av barnens anhöriga, projektets och kyrkans volontärer och andra intresserade.
Så fungerar också det övriga arbetet med Hälsoupplysning i projktet. Sjuksyster Rachel Anne Pugosa tränar en kommitte och en grupp volontärer i varje kommundel. Grupperna söker i sin tur upp de familjer i behov av träning och undervisar i att förebygga sjukdomar, katastrofberedskap, katastrofrespons och livsuppehälle.
Kärnproblemet för de undernärda och fattiga familjerna är ju inte avsaknaden av mat eller brist på pengar utan brist på förmåga att försörja sig själva. Därför har vi inte bara matutdelning för barnen utan också träning i att producera trasmattor, tvättmedel, grönsaker, griskött och annat för föräldrarna.
Analy Diaz i bergsbyn San isidro är en av de många familjer som fått ta del av den grisutdelning som projektet utfört i flera områden. På ön Leyte blev miljontals människor hemlösa efter tyfonen Haiyan. När projketet först träffade Analy bodde familjen under ett skynke. De fick ett enkelt hus av projektet som de nu bor i. De har nu också tränats i hälsoupplysning och grönsaksproduktion och grisuppfödning. Varje gång det är träning kommer också 12 andra familjer till Analys hus och lyssnar.
Lolito Caluyong ledde en liten församling på 15 personer i Bilwang. Han hade ingen erfarenhet eller kunskap av att leda projekt. Genom projektets ledarskapsutbildning LDP har Caluyong fått träning i alla aspekter av projekthantering och ledarskap. Han leder nu projektet i Leyte och kan nu dela sin kunskap med andra pastorer och samhällsledare om hur man skriver projektansökan, projektrapport, hur man registrerar en förening eller stiftelse och hur man handskas med pengar i en organisation.
Text och bild: Andreas Pettersson
För mer information om projektet, klicka här.