I Burundi går det nya livet framåt även om det inte går snabbt. I oktober åkte Kerstin Sivonen på monitoreringsresa till Burundi och under monitoreringsresan tittade hon till hur arbetet i regionen framskrider. De återvändande flyktingarna har fått nytt hopp och framtidstro genom det målmedvetna arbetet.

Kabura står på knä framför oss på den leriga, regnvåta marken. Han lyfter armarna uppåt, gråter och är så tacksam för myggnät, utsäde, jordbrukshacka och takplåt. Det syns att han är glad för det stöd som han fått för sin familj. Stöd att starta upp livet i Burundi där han aldrig har varit förut, men där hans numera avlidna farföräldrar och föräldrar bott innan de tvingats fly till grannlandet Tanzania undan stammotsättningar år 1972.

Föddes i ett flyktingläger

Kabura föddes i ett flyktingläger för ca 35 år sedan. Nu är han gift, har fem barn mellan 2 och 13 år. Då familjen fördes till Burundi med FNs flyktingorganisation, fick de en liten tomt av kommunen att bygga sig ett tegelhushus på. Tillsammans med sin hustru och de två äldsta flickorna har han gjort tegel av rödlera, torkat dem i solen och sedan byggt upp en trerummare på 35 m2. Alla nybyggarhus är lika stora. Familjen har sovit några månader på lergolvet under ett läckande grästak tills de för ett halvår sedan fick plåt till taket.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Foto på Kaburas fru och tre av barnen framför huset.

Målet att kunna leva ett värdigt liv

Det var pingstkyrkans sociala organisation som fick reda på familjens behov – kommundirektören för bok över alla återvändande flyktingar och ger deras namn till olika hjälporganisationer eftersom staten inte längre har resurser att hjälpa de återflyttande långtidsflyktingarna. Målet är att de ska kunna leva ett värdigt liv och känna sig integrerade i samhället. Detta går inte i en handvändning, men familjen är hoppfull. Det har gått att finna avlönade dagsverken så att de har fått ett mål mat om dagen.

Återflyttarna vill stanna

Nu vill de stanna här, trots svält och många utmaningar. Det är mer än 250 000 återflyttare som bosatt sig i samma kommun under de senaste fem åren. Det är ett tufft liv med kamp mot svält, sjukdomar och fattigdom. FSPM/FS har kunnat hjälpa ca 600 hushåll (ca 6000 personer) hittills. ”En droppe i havet” – men en glad och tacksam droppe.

Myggnät minskar malaria

Frun i huset intill ber oss stiga in. Hon vill visa oss att minstingen redan ligger under ett av de myggnät som familjen fick ta emot några dagar tidigare. Representanter för alla nybyggare på detta område var kallade till en samlingsplats där de fick två jordbrukshackor och tre myggnät per hushåll. Malarian i Burundi är inte av samma slag som den man led av under flyktingtiden, så det är många som insjuknar nu. Dessutom förekommer epidemier av kolera och tyfus bland nybyggarna. Många har långt att gå efter rent vatten. Det är både kvinnor och barn som kommit för att hämta gratis hackor och myggnät. Mannen som delar ut dem kommer senare att besöka familjerna för att hjälpa dem att hänga upp näten. Ett nät håller 2-3 år. För att kunna köpa ett myggnät behöver man 2-3 dagslöner, men man prioriterar matinköp framom nät då man för sin lön. Frun som inbjuder oss är så glad, hon har hört av grannarna hur malarian minskat då man sovit under nätet. Det nya livet går framåt även om det inte går så snabbt

Rehema är tacksam över hjälpen

Maines Rehema är en av de 90 ungdomar som under de tre senaste åren fått utbildning i att sy på maskin. Också hon har fått en egen trampsymaskin med tillbehör. Hon arbetar tillsammans med fyra andra sömmerskor intill en marknadsplats. ”Mitt liv har förvandlats” säger hon. ”Nu kan jag förtjäna pengar till mat åt familjen, kläder till mig själv och för hudvård”. Många unga flickor har räddats undan prostitution tack vare att de har fått yrkesutbildning och egna arbetsredskap. Det är den bästa hjälpen för återvändande flyktingar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Rehema mellan två av sina kamrater. Bilden är taget ett år tidigare, då de startade som arbetsteam. Nu vet de med säkerhet att de klarar att försörja sig genom sitt yrke.

Hjälpen går fram

Mitt i ett område där många återflyttade långtidsflyktingar har byggt sina hus ligger en liten hälsostation med mödra- och barnrådgivning, förlossningsmottagning och mottagning för undernärda barn, samt sjukmottagning. En mobil ultraljudsapparat blev skänkt från Borgå sjukhus och den används flitigt. Barnmorskor och hälsovårdare från Finland har genom FSPM/FS handlett och undervisat personalen på rådgivningen i enlighet med landets och världshälsoorganisationens principer. Myggnät har finansierats av IRR-TV och distribuerats till barnfamiljer. Personalen och patienterna är glada.

Text och bild: Kerstin Sivonen/FSPM

Läs mer om projektet i Burundi här