Pascal Ruhomvymworo är Burundis ambassadör i Norden. Sedan tre år är han stationerad i Oslo, medan hans familj barn bor kvar i Belgien. Burundi var länge bekant främst bland missionsvännerna i vårt land då både baptister och pingstvänner har haft missionärer och olika projekt i landet. Burundi har tidvis trasats sönder av interna konflikter de senaste decennierna, med stora flyktingströmmar som följd. Därför arbetar Finlands svenska pingstmission med att integrera återvändande flyktingar när den politiska situationen är något stabilare än tidigare.
Pascal är utbildad i Burundi och har en examen i matematik. Han tvingades dock fly till Belgien via Demokratiska republiken Kongo på grund av oroligheterna i landet 1993 som uppstod efter att flera av de politiker som vunnit valet mördats.
-Det största politiska problemet i Burundi är att folk inte respekterar den demokratiska processen. Vi har ännu en lång väg att gå till ett nationellt tänkande. Landet är fortfarande uppdelat i etniska grupper, främst hutu och tutsi. Regeringen har dock med hjälp av det internationella samfundet bestämt att inga partier får vara monoetniska, utan måste bestå av representanter från flera folkgrupper. Fortfarande anklagar oppositionen regeringen för att förbereda en etnisk rensning i landet, men de anklagelserna har upprepade gånger visat sig vara obefogade, konstaterar Pascal.
Finlands högerregering har som bekant skurit ner det internationella biståndet med nästan hälften. Det finns inte heller några bilaterala avtal mellan Finland och Burundi. Hur kan vi här från Finland då hjälpa Burundis folk?
-Framförallt kan ni visa på de nordiska värderingar som hjälpt er att bygga ett rättvist och demokratiskt samhälle. Det här kan ske utan stora pengar, genom de människor och organisationer som jobbar tillsammans med oss i skolor, sjukhus och olika projekt. De nordiska länderna har ingen kolonialistisk belastning som Belgien och Frankrike, vilket ofta underlättar samarbetet.
I Burundi har varje familj ett landområde på en hektar eller mindre, det finns inga stora jordbruksanläggningar som skulle kunna sysselsätta flera.
-Unga flyttar ofta till städer som Bujumbura för att söka jobb, men arbetslösheten är hög. Det vi behöver är utländska investerare som skulle våga satsa på att hjälpa landet att komma ekonomiskt på fötter.
Religion är inte ett tabubelagt ämne för denne afrikanske diplomat som växte upp som katolik, men numera också besöker någon av de protestantiska kyrkorna. I Burundi finns inga statskyrkor, ändå har kyrkan genom sitt tidigare missionsarbete ett starkt fotfäste i Burundi. Den stora majoriteten är fortfarande katoliker. Allt fler burundier väljer dock att ansluta sig till de unga protestantiska karismatiska kyrkor som sägs möta människorna i deras konkreta livssituation genom förbön och praktiska diakoni. Kyrkorna och deras organisationer är en naturlig del av civilsamhället och har deltagit i samhällsbygget på många olika sätt.
-När vi dör kommer Gud inte att fråga vilken kyrka vi gick utan hur vi levde våra liv. Det är det kristna vittnesbördet som attraherar människor. När folk ser att kristna människor lever ut sin tro i vardagen skapar det nyfikenhet. Det räcker inte med att kyrkoledare säger: ”Gör som vi säger, inte som vi gör”. När människor ser hur de kristna lever sina liv, nyktert och med omsorg varandra, vill de gärna vara med. Presidentens hustru är pastor i en av dessa kyrkor och presidenten själv inbjuder till regelbundna bönesamlingar för politiker och andra samhällsbärare.
Pascals egen hustru bor med de tre barnen i Belgien och jobbar i Bryssel i en av EU:s organisationer. På morgonen den 22 mars var hon bara en halvtimme från den terrorattack som drabbade metrostationen Maalbeek. Trots att osäkerheten sprider sig också till Europa, vill Pascal arbeta för en bättre värld. Burundi finns djupt rotat i hans hjärta, vad som än händer där.
-Jag älskar mitt land, den vackra naturen, människorna och deras gästfrihet, avslutar ambassadören.
Jani Edström
Mera om Burundi här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Burundi
Mera om FS/FSPMs projekt i Burundi här: http://www.frikyrkligsamverkan.fi/wp1303/burundi-repatriering-av-atervandande-flyktingar