[two_third last=”no”]…[/two_third]FS grundades 1936 som en frikyrklig intresseorganisation (Finlands svenska frikyrkoråd) som skulle jobba med att få de frikyrkligas behov tillgodosedda i ett land med två nationella folkkyrkor och en ofullständig religionsfrihetslagstiftning.
Tillsammans med andra kyrkor, samfund och organisationer har FS bidragit till att samhällsutvecklingen i många frågor gått i önskad riktning. Som exempel kan nämnas andaktsprogram i radio och tv, frikyrkornas fredsfostran eller civiltjänst som alternativ till militärjänst; frikyrklig vigselrätt. Frikyrkorna bidrog också till förnyandet av religionsfrihetslagen (2003) som bl.a. medförde att skolornas religionsundervisning blev ”undervisning i egen religion” och att frikyrkliga religionslärare blev behöriga utan dispens; införandet av ett symboliskt ekonomiskt bidrag till religionssamfunden räknat per medlem.
En av de viktigaste frågorna jag fick jobba med under min generalsekreterarperiod på Ekumeniska Rådet i Finland var just förnyandet av religionsfrihetslagen. I det arbetet hade jag ett starkt stöd av frikyrkliga religionsfrihetsexperterna generalsekreterare Väinö Hyvönen på SVKN (Finska frikyrkorådet) och kommunalrådet Erik Liljeström (Baptistsamfunden) som då satt med i Rådets styrelse.
Även om FS fått se många önskningar uppfyllda genom hårt arbete och politiska beslut, återstår ännu mycket att göra. Samhället blir mer och mer avpersonifierat, personliga kontakter ersätts med automater eller internet-tjänster eller för programmerade programtablåer i radio och tv. I många länder utsätts kristna och andra minoriteter för trakasserier och förföljelse, här hemma upplever många asylsökande och invandrare att myndigheterna inte tar dem på allvar. Många barn och ensamförsörjare behöver stöd. Samhällsinstitutioner som skolor, sjukhus och fängelser är inte längre lika självklart öppna för kristen verksamhet som tidigare. Medierna blir mer och mer underhållningsbetonade vilket göra att public service och substansprogram hotas. Dessa och många andra frågor – men sist och slutligen är det människor det handlar om! – kräver engagemang också från de kristna samfundens sida.
Vilka frågor som slutligen prioriteras är en sak för medlemssamfunden och FS att besluta om. Min uppgift som ordförande är att vara med och aktualisera frågorna.
Jani