Våren 2015
Mänsklig värdighet och mänskliga färdigheter
Inför riksdagsvalet aktualiserades på nytt frågan om vilket samhälle vi vill leva i. Ser vi vår nation som ett kultur- och trygghetsreservat endast för vår egen sort eller är vi en del av den globala gemenskapen? Ska vi spara eller ta mera lån, dra åt svångremmen eller stimulera? Tror vi på hotbilder eller förmedlar vi hopp? Vill vi satsa på förnybar energi eller bidra till klimatförändringen? Är det människovärdet eller marknadsvärdet som styr besluten?
En kristen syn på samhällsbygget utgår från människan och hennes värde. Människovärdet är förankrat hos Gud, okränkbart och allmängiltigt, inte förhandlingsbart. Människan är unik i det att hon kan skapa sin egen framtid, tänka, vilja och välja.
Till människovärdet hör mänskliga rättigheter som rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Hit hör också rätten att söka och beviljas asyl i ett annat land. De universella mänskliga rättigheterna kan ses som ett bevis för mänsklig värdighet, en förmåga till etisk reflektion och moraliskt handlande.
Detta moraliska handlande är i praktiken mänskliga färdigheter som var och en tillägnar sig under livets gång, i bästa fall mycket tidigt. Hur behandlar vi varandra i familjen, hur förhåller vi oss till varandra på dagis, i skola, i arbetslivet, i trafiken, i församlingen, i medierna? Kort sagt, hur ska vi leva tillsammans?
Till mänskliga färdigheter hör respekt för andra, omsorg om de svaga, fattiga och utsatta. Många av dessa färdigheter har getts till samhället. Men samhället är ingen absolut garant för mänsklig värdighet varken globalt eller här hemma. Det är därför opinionsbildande och valdeltagande är viktigt.
När vinstmaximering leder till i att respekten för människan byts ut mot förnedring, då är det viktigt att vara tydlig med vilken samhällsutveckling vi vill ha.
Vi behöver inte ställa marknadsvärdet mot människovärdet eftersom samhället behöver en fungerande ekonomi för att kunna garantera medborgarna grundtrygghet. Däremot måste besluten alltid fattas med människovärdigheten som rättesnöre. Allt annat är ovärdigt.
Jani Edström