Predikan vid baptisternas midsommarkonferens, 21 juni 2015
Temat för vår konferens, Livets skörhet och skönhet, har belysts från många olika synvinklar denna midsommar. Vi har upplevt naturens skönhet, vi har ätit god och näringsrik mat, vi har sjungit och lyssnat till sång och musik som berört och gett skönhetsavtryck i våra själar.
Vi har lyssnat till ärliga, ocensurerade, livsberättelser som vittnar om Gud mitt i smärtan, tvivlet och lidandet. Vi har mött unga människor som vill ge fattiga och utsatta i andra delar av världen ett hopp om en framtid. Vi har mött Kristus i ordet, i bönen, i lovsången och nattvarden.
Vi har uppmanats att hålla fast vid ursprungsvisionen, att öppna våra händer och munnar för att frimodigt, om än ibland trevande, berätta om Jesus Kristus. Vi har lyssnat till den brutala sanningen om oss själva, uppmanats att bekänna och lägga bort föraktet som kan ta sig många olika former och förfular själen och livet.
Vi har uppmanats att se Jesus barmhärtighetsgärningar både i förbön för sjuka och i kristet fredsarbete. Vi har uppmanats att varje dag be: Herre, ske din vilja för mitt liv idag. Och att be den bönen varje dag.
Och så har vi påmints om de helgon, de på Jesus troende, som lämnat livet här på jorden och nu får uppleva den fullkomliga skönheten, Gud själv, all skönhets ursprung, all skörhets helare.
Skönheten ska frälsa världen. Så formulerade Dostojevskij något mycket vackert och hemlighetsfullt i sin roman Bröderna Karamazov. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men jag anar det är en av de viktigaste utombibliska raderna som skrivits, och som ändå har stöd i bibeln.
”Låt mig få se din härlighet”, säger Mose till Gud. Efter det mötet tvingas han skyla sitt ansikte då Guds skönhet satt avtryck både i hans ansikte och hans själ.
Skönheten är förenad med kärleken. Kärleken är förenad med sanningen. Jesus Kristus är sanningen.
När Jesus talar om liljorna på ängen vill han öppna våra ögon mot den skönhet som bor i människan, inte berömma oss för vad vi lyckas åstadkomma här i livet. Det är ett välvilligt konstaterande att Gud slösar med skapelsens skönhet till oss alla.
Och när Jesus berättar om den barmhärtige samariern, som förband såren på den misshandlade man som kom i hans väg, talar han om de följder mötet med denna skönhet får, om vi rätt förstår att ta vara på den. Kärlekens och omtankens skönhet speglar Kristus själv.
Är det kanske skönheten som ska rädda oss? Är det just det vackra som drar oss mot Gud och heligheten?
Kyrkohistorikern Joel Halldorff menar att skönhet har med sanning att göra. Filosofen Platons uttryck ”det sanna, det sköna, det rätta” är också ett namn för Gud.
När en människa erfar en sanning intellektuellt ligger det väldigt nära skönhetsupplevelsen. Till och med en matematiker kan se skönheten i talens perfektion.
Att drabbas av sanningens skönhet kan ta sig enkla uttryck. Det kan vara att se en människa som har levt ett helt liv i bön, som bönetanterna i kyrkan. Där finns både sanning och skönhet. Dessa saker hör ihop. Och de hör också ihop med heligheten. Enligt Joel Halldorff var det detta Dostojevskij menade med att ”skönheten ska frälsa världen” – att man inte ska underskatta skönhetens förmåga att vägleda människor till sanningen, till Gud.
Kanske är det därför den ortodoxa liturgin innehåller en bön för ”kirkon kaunistajat”, de människor som gör det vackert i kyrkan. Kanske är det därför det känns extra fint att fira konferens på Humle, inneslutna i Guds skapelses skönhet.
Skönheten ska rädda världen! Inte strukturer och regler. Inte lagar och förbud. Inte ens dogmer och oklanderlig renlärighet. Skönheten! konstaterar professor Samuel Rubenstein i tidskriften Pilgrim.
Vad är skönhet? Hur känner vi igen det vackra? Det finns ju så många skönhetsideal numera. Tre saker som definierar skönhet är enhet, harmoni och utstrålning. Enheten bär inom sig mål och syfte. Jesus uppmanar sina efterföljare att vara ett ”för att världen ska tro”. Harmoni igen innebär fred, jämvikt, gemenskap och sammanhang. Utstrålning vittnar om Guds helighet. En helighet som varje människa bär inom sig, gudsavbilden. Hos en människa som lever nära Gud framträder denna helighet på ett naturligt sätt.
Kort sagt, skönhet är när vi inte längre behöver ta bort något eller lägga till något. En utslagen blomma, ett färdigt konstverk, en perfekt ljudinspelning.
Det enkla är inte en motsats till det vackra, tvärtom. Skönheten tar sig ofta uttryck i just det enkla. Godhet och dygder gör vackra människor. Inte alltid bildsköna, men vackra.
Det som förfular är inte sjukdom, ålder och skörhet, utan sådant som kommer inifrån människan, som bitterhet, avund, hat och missunsamhet.
Guds skönhet tar sig uttryck i helighet, i heliga handlingar.
Samuel Rubenstein påminner om att allt andligt liv grundar sig på kärleken till vår nästa. Barmhärtighet och omsorg kräver ingen andlig mognad, ingen bergfast tro, inga väl inövade lovsånger, ingen vackert utmejslad andlig tradition. Godhet och generositet, omtanke och gästfrihet kräver varken tro eller fromhet.
Och ändå: Det enkla vi kan, det gör vi inte, men det svåra vi inte kan, det ägnar vi oss gärna åt.
Men idag kan vi vända skutan, lägga in nya koordinater, ta ut riktningen på nytt. Idag omvänder vi oss på nytt till Kristus och till varandra. Idag gör vi ett medvetet viljebeslut, att ta emot Guds nåd och kallelse. Från och med idag delar vi livets skörhet och skönhet med varandra. Utan att döma, ifrågasätta eller förminska varandras livsupplevelse. Från och med idag får vi följa Kristus och dela Kristi skönhet och heligheten med varandra. Från och med idag gäller Guds skönhetsideal. Från och med idag stavas skönhet: Heliga handlingar.
Paulus får sammanfatta: Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er. Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle. (Fil. 4:8-10)
Vi ber: Gud ge oss tillfällen för att visa omtanke, och hjälp oss att se dessa tillfällen och ta vara på dem. Så att din skönhet kan ta form och gestalt och spridas genom enkla handlingar, heliga handlingar, kärlekens handlingar. Du som först har älskat oss, ge oss mod och kraft att älska våra medmänniskor där vi finns. Amen.