I nedanstående fallstudie från centret för personer med funktionsnedsättningar (CDPD) i Thailand kan du läsa om hur en liten flicka fick hjälp efter en traumatisk upplevelse.
I början av året fick CDPD kännedom om en femårig flicka som i juli 2015 vådaskjutits av sin far som var amfetaminberoende. Kulan förstörde en nerv i ryggen så hon förlorade nästan all rörlighet i benen. Pappan begick självmord efter att han skjutit flickan och mamman som också överlevde.
Trots att mamman var gravid bar hon sin skadade flicka på ryggen för att söka hjälp, och på grund av de traumatiska upplevelserna födde hon babyn kort därefter. Hon hade nu tre barn att ta hand om, en skottskadad femåring, en treåring och en baby som var sju månader när hon kom i kontakt med CDPD. Femåringen måste genomgå en stor operation för att reparera skottskadan och tillbringande många månader på sjukhus. Eftersom flickan mest legat till sängs hade hon fått svåra liggsår.
Mamman och dottern fick stöd på centret
När flickan fått komma hem i februari 2016, besökte CDPD-teamet henne för att göra en bedömning , planera stöd och intervention för familjen som bor i en fattig, avlägsen by som ligger över fyra timmar på svårframkomliga vägar från Mae Sariang och projektet. Projektdirektor Saylo erbjöd mamman att komma till centret i Mae Sariang för en månadslång intervention som stöd för dottern.
I maj kom så flickan och hennes mamma till CDPD för att få en bedömning, terapi och undervisning. De två andra barnen stannade hemma hos släktingar. Flickan var mycket traumatiserad och osäker till att börja med och motvillig till att låta någon röra vid henne. Hon var ganska tystlåten, ledsen, använde bara begränsat språk och ville inte just leka eller interagera med andra. Terapeuten kontrollerade hennes fysiska förmågor och konstaterade att hon kunde sitta, rulla runt, röra sig fram på magen en kort bit, men hon klarade inte av att stå på grund av svaga och delvis deformerade ben. Hon kunde inte heller kontrollera blås- och tarmtömning.
Flickan på bättringsvägen
Hon började dagliga aktiviteter i terapirummet, fick förtroende för terapeuterna och reagerade bra på lekbaserad terapeutisk intervention, till exempel att böja på knäna upp och ner för att göra ett stort golvpussel klart. Hon blev också mycket piggare, pratsammare och mera interaktiv med barn och personal, pratade både karen och thai och började kunna skratta igen.
Redan under tredje dagen hade flickan gjort tillräckliga framsteg för att börja kunna stöda på armar och ben, så med uppmuntran och stöd började hon krypa, dra sig upp för att stå och gå med hjälp. Hon visade också att hon ville lära sig lägga pussel, leka olika spel och öva språket med olika aktiviteter. Allt detta hjälpte till att öka hennes självförtroende och emotionella välmående.
Planer och mål för flickan och hennes familj är nu följande:
- Att lära flickans mamma hur hon kan fortsätta hjälpa dottern att återfå kontroll i benen och att gå korta sträckor med hjälp.
- Att flickan kan fortsätta i förskolan och fortsätta sin utbildning.
- Att stöda flickans mamma att uppnå ekonomisk stabilitet så hon kan försörja sina tre barn.
Läs mer om centret för personer med funktionsnedsättningar HÄR!